Jag meddelade i en del månadskolumner att jag skriver en ny bok med titeln The Book of Ceremony, som kommer att publiceras av Sounds True. Jag skriver min kolumn i god tid varje månad, så att den kan skickas vidare till våra fantastiska översättare, som är så generösa med sin tid.
På grund av den knappa tidslinjen för att redigera min bok och nödvändigheten att få februaris Transmutationsnyheter skrivna till i mitten av januari, bestämde jag mig för att skicka min Nyårshälsning via Facebook.
Jag vet att en majoritet av läsarna av Transmutationsnyheterna inte är på Facebook, och inte ser mina budskap för solstånden och dagjämningarna.
Jag hoppas ni förstår detta. Och om du redan har läst det, kanske ser du något du missade när du läste det första gången.
Innan jag fortsätter, vill jag tala om vad jag menar med att gå djupare. Jag har fått flera förfrågningar där jag blir ombedd att förklara. Det är svårt att sätta ord på det. Att dyka djupare är mera en kinetisk känsla i vilken du känner alla insikter som du har läst eller hört sjunka djupare in i dina celler, så att du lever det i stället för att tänka på hur du ska göra dina praktiker. Det är en organisk process som inte kan förklaras.
Du behöver arbeta igenom dina projektioner som du placerar på andra, arbeta igenom teman kring förlåtelse, lära att älska dig själv och att nära dig själv och använda dina ord, tankar och dagdrömmar som välsignelser istället för att se dem som plågor. Du måste sluta att fördöma andra för det som inte fungerar i ditt liv och i världen och dagligen göra dina övningar. Då kan du sjunka in i det strålande ljuset som jag har försökt att ta dig till i transfigurationsarbetet. Men de medvetandetillstånd som jag talade om ovan (och de är bara ett fåtal) måste genomarbetas innan du blir ”en vandrande stjärna”.
Här nedan är vad jag skrev i mitt Nyårsbudskap på Facebook:
Vi går in i ett Nytt År! Jag vet att människor har svårt att hitta ord för att hälsa det nya året. För många är inte bekväma med att använda det slitna uttrycket att önska alla ett gott nytt år. Vi är medvetna om att vi är i det långa loppet av vår nuvarande initiation.
Jag är säker på att det finns mycket utvecklade varelser som kan se bortom de traumas som vi nu bevittnar i vår yttre värld. Deras inre landskap är så rika på skönhet att de bara ser det vackra överallt. Vi arbetar mot detta!
Det kan vara svårt med ord. Jag blev nyligen intervjuad och intervjuaren frågade mig om jag tror att shamaner använder sig av positivt tänkande. Hans fråga baserade på att jag undervisar om hur människor som lever i shamaniska kulturer är noga med vilka ord, tankar och dagdrömmar de uttalar i tysthet till sig själva och till andra.
Jag svarade, att shamaner var de första människorna som lärde ut om neuroplasticitet. Men jag sa att shamaner inte lär ut eller talar om positivt tänkande. De ber oss att reflektera över om orden, tankarna och dagdrömmarna vi uttrycker i tysthet eller högt uttalade, är till välsignelse eller skada för oss själva, andra och för planeten.
Nu när vi går in i 2018 är det en intressant tanke att fundera på. Använder du dina ord, tankar, dagdrömmar till att lyckliggöra eller till skada?
Jag skrev massor i min solståndshälsning den 21 december. Och jag skrev mycket i transmutationsnyheterna för januari
https://sandraingerman.com/tnjanuary2018.html
När vi hälsar 2018 välkommet vill jag dela med mig några berättelser. De kanske tilltalar som en lektion på vissa nivåer. Om inte så låt dem passera.
På tidiga 1970-talet hade jag en liten importfirma med 2 andra vänner som jag levde med i Haight Ashbury. Vi reste till Mexico och tog med oss lite kläder och sandaler som vi kunde sälja på loppmarknaden. Vi var inga business-människor utan sanna hippies. Vi kunde inte spanska så vi hade två personer som körde och hjälpte oss på våra turer. Och för uppenbara skäl lyckades vi inte med vår firma.
En av männen som hjälpte oss kallades Tubby. Han var den snällaste själ du kunde tänkas möta. Men han hade varit fängslad i San Quentin lång tid för ett mord, som jag inte kan tänka mig att han var skyldig till. Jag vet inte vad som hade hänt i hans förgångna. Men jag kan säga att han var en ljusfylld människa. Han fick namnet Tubby för att han vägde nästan 140 kg.
Vi simmade i havet vid Mazatian och där var starka underströmmar. Jag minns de sista orden jag hörde från Tubby som skrek till mig, ”Sandy, vad som än händer få inte panik”. Jag började få panik eftersom vågorna var så starka och drog mig neråt. Jag ramlade runt och dråsade ner och kunde inte andas. Men jag påminde mig om Tubby’s ord och upprepade dem för mig själv ”Vad som än händer Sandy få inte panik”. Vid den punkten förlorade jag medvetandet och simmade genom en vacker upplyst tunnel som ledde in i en icke alldaglig trädgård, som jag aldrig kommer att finna ord för att beskriva. Där fanns en stenbänk som jag satt på. Och jag hörde musik som inte kan dupliceras i denna dimension. Jag var så genomsyrad av ovillkorlig kärlek och frid – att det inte finns ord för att beskriva detta medvetandetillstånd som jag upplevde. Men jag såg rätt in i Guds ögon.
När jag gjorde det spolade Gud, gudinnan, havet, min egen inre ande, eller någon gudomlig kraft mig ur vattnet och upp på sandstranden.
Lektionen för mig var, att när vi upplever en ny medvetandedimension leder anden oss bort ur en farlig situation och spolar oss i land, där vi kan känna skönheten och värmen från jorden.
——–
En av de saker som Tubby lärde mig, var om livet i San Quentin. Jag tror att även detta var 1973, så världen hade förändrats. Han förklarade för mig hur fängelsevakterna kontrollerade fångarna genom att skapa händelser som gjorde att fångarna delade upp sig. Väktarna visste att om fångarna skulle hålla samman, skulle de inte kunna kontrollera dem. Så de skapade falska strider, som åtskiljde fångarna i olika rasistiska grupper i fängelset, vilket gjorde att väktarna inte behövde oroa sig över att förlora kontrollen eftersom fångarna stred med varandra.
Jag undrar om du har läst insändare på Facebook från den shamaniska gemenskapen. Många håller starkt ihop, men åtskillnaden i den spirituella gemenskapen växer också. Jag undrar om där finns en kraft som skiljer oss åt, när vi faller in i dess uppdelningstrance. Det är så viktigt att se på våra projektioner just nu. Det finns en djup sanning i det som Tubby meddelade. Även om vi inte är överens, kan vi tillsammans stå starka och göra skillnad.
———
Ena av mina studenter/kollegor delade denna berättelse med mig för flera år sedan, och den finns i några av mina böcker.
I Santa Fe har vi en new age bokhandel där gemenskapens medlemmar flockas. Den har överlevt och frodas även under fasen av onlinehandeln. En dag var min student i bokhandeln och köpte något. Vid kassan stod en tibetansk nunna och betalade en bok hon hade köpt. Hon liknade rent ljus och utstrålade glädje genom sina ögon och sin närvaro. Men en del människor visste att hon hade immigrerat från Tibet, där hon hade varit tillfångatagen av kineserna. Hon hade blivit fruktansvärt torterad. Någon i bokaffären tilltalade henne om att hon är en sådan närvaro av glädje och ljus och undrade hur hon kunde helas från sådan tortyr och smärta. Hon svarade att hon upprepade detta mantra 24/7: ”Jag är tacksam för allt. Jag har inget alls att klaga över.”
Hur svarar man på det?!!! Vilken lektion!
———
Vid millennium år 2000 hälsade jag och min man övergången med att vid midnatt sitta på vår gräsmata och jag spelade på min tibetanska skål. När jag gjorde det kom en röd räv och satt en liten bit ifrån oss. Den var fascinerad av ljudet från musiken! Lektionen är att varje varelse i naturen älskar musik! Låt oss sjunga, nynna, göra musik och dansa mera!
———-
Jag absolut avgudade min far Aaron Ingerman. Han dog med 97 år. Hans psykiska gåvor var mera avancerade än mina, han hade den mest fantastiska gröna tumme, och djur bara älskade honom. Han växte upp på den nedre östra sidan av New York under den svåra depressionens dagar. Han var en kortväxt man, men stark. Han var inte längre än mig, och ni kan föreställa er hur han blev retad. Berättelserna som jag fick av hans far, var att han var frisör för några i maffian. Min farfar dog innan jag föddes, så jag träffade honom aldrig. Men vad han gav med till min far, som gav det vidare till mig, var att aldrig låta sig bli nedtrampad. Jag fick lära mig att använda kraften av mina knytnävar, men när jag utvecklades mera, lärde jag att jag kunde nå mera med att utstråla ljus. Först var jag tvungen att hedra och arbeta igenom mina projektioner, innan jag kunde nå ljuset inom mig som strålar ut till varje levande varelse på
denna stora Jord.
———-
Slutligen vill jag ge med några råd från min mor Lee Ingerman som dog när hon var 98 år. Hennes hjärna var bättre än min när hon dog och bländande ljus lyste ur hennes ögon. Hon hade levt ett hårt liv, och jag önskade varje dag att hon skulle ha det lättare för jag äskade henne så mycket.
Hon hade vissa fraser som hon upprepade om och om igen. Så här är visdom från Lee Ingerman, när vi står inför glädje och utmaningar under det nya året;
Dansa medan du kan. Gör allt medan du kan, för en dag kan det vara för sent. Livet är en gåva och värdefullt!!! Din kropp är värdefull, ta hand om den. Gör Guds verk. Ät choklad.
Allt går över – (detta var ett gammalt immigrantuttryck, som många ryska immigranter i New York som hade flytt från förföljelse, använde.) Det var visdomen som min morfar gav med till mig och min mamma.
Och slutligen min mammas och min Nyårslyckönskan till er: ”Må allt du önskar i livet lätt komma till dig.” Ja, min mor dog innan vi kom in i dessa turbulenta tider. Jag är glad att hon slipper vara med om det. Det skulle ha ökat hennes hjärtesorg.
Vad jag inte meddelade på Facebook, var att jag hade bett min mamma om ett budskap till mina studenter innan hon dog. Och lyckönskningen ovan är vad hon gav mig att dela med er alla.
Jag vet att hennes sista ord inte har stor mening nu för tiden. Men våra förfäder bryr sig om oss och vill vårt bästa. Låt oss hedra dem och låt dem leda oss igenom dessa mörka tider.
Vi hedrar jorden, vattnet, luften och elden för vårt liv och vi fortsätter att be och välsigna allt i livsväven.
När vår starka spirituella globala gemenskap hälsar det Nya Året kan vi drömma fram ett gott liv för varje levande varelse på denna stora Jord! Vi är medvetna om på vilket sätt vi kan frambringa lycka eller skada. Vi reser djupt inom oss till vår inre gudomliga ande som säger: VAR KÄRLEK!
———
Enligt Bondekalender och faktumet att vi upplever en fullmåne den 31 januari kommer nästa fullmåne först den 1 mars, wow!
Sylvia kommer att skicka ut Transmutationsnyheterna tidigt, så att de som känner sig redo att göra sina förberedelser för att dyka in den 31 januari och skapa den vackraste, otroligaste, mest strålande ljusväv, kan göra det. Förena dig med vår cirkel från hela världen, som liksom du vill se det bästa för allt liv. Transfigurera och utstråla dit ljus och kärlek inom och runtom jorden och berör varje medlem i vår runda och allt i livsväven.
Om du inte är redo att ansluta dig den 31 januari, kan du ta ett annat datum. Transfigurationsarbetet som vi gör varje fullmåne är utom tiden och borde faktiskt göras dagligen. Så anslut dig och lägg till exponentiell energi till ljusnätet om du kan.
Nya läsare till Transmutationsnyheterna hälsar vi välkomna till vår cirkel och inbjuder er att läsa ”Creating A Human Web of Light” på hemsidan för beskrivningen till vår fullmånsceremoni.
Delade problem/kommentarer;
Jag kommer att fortsätta tala om alla de problem som människor har skickat till mig. Här är två väldigt olika teman och kommentarer, men jag tänker att båda är viktiga att meddela.
Från Heidi:
”En fråga som irriterar mig sedan länge: I så många artiklar, kurser, möten, undervisning blir vi uppfordrade att stiga fram och följa vår väg att tjäna, att bli aktiva kämpare, att hjälpa till att förändra attityder och kunskap om våra sociala omgivningar, att hjälpa Moder Jord att tillfriskna från det giftiga inflytandet från den mänskliga rasen. Detta är allt mycket sant, men vad kan en gammal kvinna i 70-års-åldern som jag göra, som inte längre är involverad i ett yrke eller social krets, som lever ett väldigt enkelt pensionärsliv med knapp finansiell bakgrund, vad kan jag bidra med, vad kan jag ge för hjälp för att göra någon skillnad i denna sjuka värld? Jag mediterar regelbundet, jag deltog i några av dina kurser, men känner mig fortfarande så hjälplös, så liten, så förlorad utan att hitta ett sätt att bidra. Kan du kommentera detta? Jag är säker på att det finns många ”tysta hjälplösa betraktare” i denna växande gemenskap med aktiva människor.”
Om du läser Transmutationsnyheterna från december, januari och februari igen, finns där olika övningar som jag meddelade om, vilka kan förändra ditt medvetandetillstånd och även hjälpa dig att höja medvetandet i världen.
Vi har alla vårt öde. Vissa är kallade att engagera sig aktivt. Och andra är kallade att göra sina spirituella praktiker för sig själva eller i sina gemensamhetskretsar. Arbetet sker i det osynliga, så vi måste förtro shamanerna som i 100.000-tals år har undervisat att dessa praktiker förändrar varje levande varelse och livsväven. Vi blir fångade i att vilja se omedelbara resultat fysiskt manifesterade. Men den sanna förändringsmagin är vad som sker i det osynliga innan det manifesteras i det fysiska. Fortsätt ert arbete.
Det var en sådan glädje och inspiration att läsa det email som jag fick av Carole, som är en av våra franska översättare till Transmutationsnyheterna. Nyckelfrasen i vad jag läste i det som Carole skrev är vad en åhörare meddelade, att hon inte har någon rätt till att behålla arbetet för sig själv. Jag tror att detta budskap behöver höras av oss alla!
”Det är en ära att vara till tjänst och assistera dig i att dela med av dina budskap. I de nuvarande utmanande tiderna är dessa mer än någonsin behövliga för att inge hopp.
Efter min egen dekonstruktion och återuppbyggnad de senaste åren, står jag nu på ett nytt ställe full av osäkerhet, men kan klart se att det var tid att gå fram och dela med mig av mina gåvor, i stället för att gömma mig bakom något dåligt självförtroende för hur jag kan bidra. Jag har personligen blivit medveten om att jag har varit rädd för att ge för mycket ljus … och alltför länge. Det kändes som om det inte fanns någon plats för det jag är, så jag höll mig i bakgrunden, skötte och understödde min familj och protesterade inte mycket för att inte störa status quo. Eftersom jag alltid kände mig som en utomstående, behöll jag mina spirituella gåvor för mig själv, kommunicerade med naturen, som gav mig mycket kraft. Hela året har jag utmanat mig själv att bryta dessa självuppställda murar, som hindrade mig ifrån att visa vem jag verkligen är. Bit för bit. För ett par veckor sedan fick jag den perfekta utmaningen … jag stod upp och delade med mig en dikt om tvivel, skam och rädsla inför en grupp på 50 människor. Jag kände mig komplett naken, men stod där och genom någon nåd talade med en klar och beslutsam röst. Utan att darra eller rodna. Jag stod till min sanning. Efteråt fick jag kommentarer från människor som kände sig berörda över vad jag skrivit och tackade mig. En kvinna tittade mig djupt i ögonen och sade ”du har INGEN rätt att behålla det där för dig själv”. Hennes ord resonerar fortfarande inom mig. Det tog ett tag, men jag förstod till slut att jag inte gjorde någon tjänst, om jag använde min gåva till inspiration och uttryck bara för mig själv på grund av rädsla för att bli kritiserad eller inte väl mottagen. Mina bundsförvanter gjorde det också klart för mig, när jag fick deras budskap att själens kvaliteter, som jag har med mig i denna inkarnation, är Kärlek och Uttrycksfullhet. Jag avser att hedra dessa på ett mera öppet och meningsfullt sätt under 2018. Aho.”
Tack Heidi och Carole för att ni tillät att ge vidare de mails som ni skickade mig. Jag tror att de talar till viktiga svårigheter, som vi alla kämpar med.
Om ni vill ta del av Sandras kungörelser kan ni läsa dem på den engelska originalsidan.
Copyright 2018 Sandra Ingerman. All rights reserved.