Transmutation News – October 2013 – Swedish

Tack för ert tålamod med svårigheten vi hade med den första linken vi skickade ut för Transmutationsnyheterna i september. Sylvia Edwards återsände den riktiga linken. Jag hoppas ni hade chansen att läsa vad jag skrev i september för jag tycker att det inneslöt viktig undervisning att arbeta med.

Och på tal om det, så har kolumnerna de senaste månaderna varit ganska fulla med intensiv undervisning och övningar att integrera i ditt liv. Som jag skrev för flera år sedan, rör jag mig i vågor med Transmutationsnyheterna. Ibland känner jag att jag inte har något mer att skriva om. Ibland upprepar jag viss undervisning. Och sedan efter lugna cykler presenterar sig nya insikter som jag känner mig passionerad att dela med mig av.

Jag känner att mycket av vad jag har skrivit de sista månaderna har blivit en stor mängd att smälta. Var snäll och ge dig tid att gå tillbaka till de senaste kolumnerna och reflektera över vilka av mina meddelade insikter det är som talar till ditt hjärta och din själ. Om du bemödar dig att integrera den nya undervisningen och övningarna i ditt dagliga liv med de insikter som överensstämmer för dig, kommer du slutligen att känna att din livskvalitet höjs.

När ditt medvetande förändrar sig, berör det och sätter sig i resonans med hela livsväven.

Under årens gång har jag skrivit om läror, uppenbarelser och helanden, som jag har fått under promenader i naturen. Jag bor lite utanför innerstaden Santa Fe. Det finns en ”arroyo” nedanför mitt hus, som sträcker sig långt åt båda hållen. I Santa Fe-området är det förbjudet att avskilja sin tomt med staket, så man kan promenera över hela längden av arroyon, om man vill.

En arroyo är en uttorkad flodbädd. Även om det finns mycket hus där jag bor, kan du inte se dem när du går in i arroyon och promenerar genom den torra flodbädden. Det är en gåva att bo på en plats, där du så lätt kan träda in i naturen och vara komplett omedveten om populationen som omger dig.

Jag har gått genom denna arroyo de arton år som jag har bott i mitt hus. Ibland joggar jag genom arroyon bara för träningens skull och låter mina tankar vandra. Andra gånger promenerar jag långsamt för att verkligen förena mig med rikedomen av plantor och träd som växer där. Arroyon omgivs av enar, pinjer, guldtallar, popplar och aspar. Jag har lärt känna många av dessa träd och under årens gång har jag känt att jag har förenat mig så djupt med dem att jag verkligen kan kalla dem mina vänner. Ibland, även när det inte blåser alls och det är alldeles stilla och jag närmar mig, rör vissa träd sina blad som om de vill hälsa på mig.

Där finns en gammal guldtall, som är so magnifik och tycks frodas under de mest extrema klimatförändringar, som kyla, hetta, vind och naturligtvis torka. Där finns även en bänk för äldre, som satts dit med kuddar, som är markerade ”för de äldre”. Detta träd får massor av kärlek och respekt av lokalinvånarna.

Jag oroar mig för vissa träd. Jag ser att de lider lite. Jag gör min uppgift att inte projicera lidande och sjukdom på dem. Jag ser dem i deras gudomliga ljus, och jag rör ofta vid stammen och känner intensivt trädets bark och utstrålar kärlek och ljus. Och ibland när jag promenerar genom arroyon är jag väldigt fokuserad och förnimmer alla träd där i deras gudomliga ljus.

Ibland när jag inte känner mig emotionellt eller fysiskt bra, ber jag träden uppmärksamma mig i min gudomlighet. Naturen är intelligent och uppmärksammar oss verkligen. Jag har tidigare skrivit om detta.

När jag promenerar igenom arroyon med frågor eller betänkligheter, märker jag att naturen fortsätter att visa mig omen. Jag älskar att arbeta med omen, för det är ett sätt att uppleva hur mycket understöd vi alltid får av universum. Universum, hjälpandarna, naturen själv, ger oss alltid tecken som lyser upp vår väg i livet.

Om du införlivar vad jag skrev om i Transmutationsnyheterna i september, att när du upplivar dina sinnen, kommer du att bli mera uppmärksam på omen och tecken som visas för dig.

På denna hemsidan kan du hitta en artikel som jag skrev om ”Att arbeta med omen”. Jag lovar dig att om du införlivar detta arbete i ditt liv, då kommer du att minnas livets magi igen.

Ibland har jag gått igenom min arroyo och bett och gråtit för att fråga om hjälp och råd för speciellt utmanande tider. Och jag får alltid någon sorts speciellt tecken, som visar mig att universum lyssnar och skickar mig hjälp.

Jag vill dela med mig om två gånger när jag visades sådana speciella omen.

För flera år sedan hade jag svåra tider med någon som jag hade kontakt med i min spirituella gemenskap. Jag hade gått i min trampkvarn och fokuserat på denna svårighet. Jag hörde ett tydligt meddelande som sade mig att promenera i arroyon för att få ett omen.

Så jag steg ur min trampkvarn, satte på mig andra skor för att promenera i sanden, och började min gång. Efter att ha gått i ca 10 minuter flög en hök genom träden och rätt mot mig och rörde vid mitt huvud med sin vinge. Sedan precis bakom honom flög en kolibri och svepte ner och slog till mitt huvud med sin vinge. Därefter landade de och satte sig båda på en gren och satt helt nära varandra och bara stirrade på mig i vad som kändes som en evighet. Ingen rörde sig tills jag efter flera minuter slutligen fortsatte min promenad. Kan du föreställa dig en hök och en kolibri som sitter tyst bredvid varandra på en gren och inte rör sig? Det var fantastiskt.

Det tog ett tag innan jag förstod meddelandet. Det är inte alltid en lätt sak att tyda tecken och omen. Men efter ett tag fick jag informationen. Då och då tänker jag på denna promenad, när höken och kolibrin dök upp och att det var något utöver det vanliga.

För två år sedan var jag verkligen utmanad med skötseln av min far som var 97. Jag var tvungen att göra beslut, som jag emotionellt inte var kapabel att göra. Vårdhemmet kunde understödja mig till en viss grad. Men de kunde inte ta de beslut som jag ställdes inför.

En dag gick jag in i arroyon. Jag grät och bad om hjälp och ett tecken. Det var en kall och regnig oktoberdag.

När jag kom hem kröp en babyorm över min vandringskänga. Jag kunde inte tro vad jag såg. Eftersom jag var så distraherad vid den tiden kunde jag inte tänka klart. Jag böjde mig ner för att se om det var en mask eller någon annan naturvarelse. Det var en orm. Oktober är verkligen inte en tid för ormar att födas. Och en orm skulle inte vara ute en kall och regnig dag. Men här var den helt klart. Jag kunde inte förneka denna anblick.

För mig visade detta omen att någonting höll på att förändras och transformeras. Jag såg det som ett verkligt tecken till död/pånyttfödelse. Och min far dog kort efter att jag sett detta omen. Han dog slutligen i ett tillstånd av frid och behag. Det var en pånyttfödelse och en övergång för hela min familj.

När jag tänker på hur många gåvor jag har fått, när jag har promenerat i min arroyo, känner jag starkt att det har varit mitt kontinuerliga förhållande med anden i denna plats, som har frambringat en rikedom av tecken för att hjälpa mig på min livsresa. Jag går inte bara regelbundet samma väg, utan jag går alltid med vördnad och respekt för allt som lever i detta område.

Jag tror att det är förhållandet som jag har byggt upp till de naturväsen som lever här, som har skapat ett sådant djupt och starkt fält och som lyfter skynkena mellan världarna. Hjälpen ifrån de gömda sfärerna kan nå igenom för att ge mig guidning och för att låta mig veta hur mycket älskad och understödd jag är.

Jag har inte allttid bott på en plats, där jag har möjlighet att gå ut ur dörren och direkt promenera flera kilometer i naturen. Jag växte upp i Brooklyn, och jag sjöng till ett träd utanför vårt hus varje dag. Jag talade till det varje dag. Och jag kände att träd kommunicerar tillbaka till mig.

Jag har också levt i San Francisco, där jag hade mina favoritpromenadvägar i naturen, där jag byggde upp ett starkt förhållande till naturväsen och jag kände en stark känsla av ömsesidig kärlek och understöd.

Den punkt jag försöker att framhålla, är att du kan bygga upp ett ömsesidigt understödjande förhållande med naturen, var du än lever – i en storstad eller i en lantlig omgivning. Det finns parker du kan promenera i där du bor. Där kan finnas ett träd eller en växt du kan utstråla kärlek till varje dag. Där finns himlen ovanför och jorden därunder, som du kan fortsätta att hedra. Du kan hedra de naturväsen vi kallar jord, luft, vatten och solen under dagens lopp. Det spelar ingen roll var du lever.

Naturen kommer att svara dig. Ditt liv kommer att förändra sig. Ditt förhållande med universum kommer att förändras, när du märker tecken som ges dig för att lysa upp din stig och låta dig veta att du blir uppmärksammad, understödd och älskad av anden som lever i alla ting. Det viktigaste är att ditt djupa förhållande med naturen kommer att uppfylla din själ.

Hök, orm och trollslända besöker mig ofta på mina promenader i min arroyo och även när jag går på andra platser i naturen där universum försöker ge mig ett tecken. Vem besöker dig? Vinden ger mig värdefulla meddelanden, och jag har börjat lita på de informationer som reser genom vinden och brisen, när jag behöver vägvisning i mitt liv.

Hitta en park, en plats i naturen, och förena dig varje dag med naturen. När du bygger upp ett förhållande, kan du uppmärksamma hur universum svarar på dina frågor, dina svårigheter och dina böner.

Fullmånen är den 18 oktober. Du kan integrera vad jag skrev om genom att fördjupa ditt förhållande till månen. Månen uppmärksammar dig. Hedra månen, gå ut och sjung till månen, och lär dig om hur dina cykler harmoniserar och är påverkade av månens cykler.

Du kan ta del av Sandras kungörelser på den engelska sidan.