Transmutation News -April 2025- Swedish

Jag vet att människor känner sig otroligt utmanade i denna tid med så mycket destruktiva förändringar som pågår runt om på planeten. Och varje förändring är ett döende och en initiation, som betyder att någonting i vårt sätt att leva dör ,men att något nytt  med tiden kommer att födas, vilket kräver tålamod och att vi dyker djupare i oss själva med våra shamanska resor, ceremonier, böner och särskilt med att arbeta med naturen.

Som jag upprepat meddelar, tittar jag inte mycket på nyheter. Men jag läser vissa artiklar, som undervisar mig om vad jag behöver veta för att fortsätta vara till tjänst i min gemenskap. Något av det jag nyss läste, vet jag att ni kommer att uppskatta.

Jag vet inte mycket om berömda skådespelare, författare eller sångare. Men jag hittade ett stycke skrivet av en väldigt berömd person. Han hade tydligen ”gått in i väggen”, som så många som lever ett stressat liv har gjort, och som inte speglar eller fullföljer sitt sanna mål. Han bröt samman, vilket är ett tema jag har skrivit om i tidigare artiklar.

Han tog ledigt ifrån sitt arbete under ett år och bara satt och betraktade fåglarna och blev frisk. Han skrev en artikel om alla de små detaljerna i fåglarnas liv, speciellt deras beteende och sätt att leva som vi människor aldrig ser, eftersom vi inte ger oss tiden att betrakta naturens detaljer minut för minut. Vi tenderar att fokusera på det stora hela och vad vi ser på ytan. Denne man spenderade ett helt år med att undersöka magin som människor missar om naturen och livet.

Vilket fantastiskt budskap och hur inspirerande att läsa om den här mannens helande-resa med att fördjupa sig i naturen, istället för det ytliga sättet att bara fotografera eller se en viss skönhet men genast gå vidare, som att för snabbt vända blad i en bok och inte se magin bakom orden.

Jag inbjuder er att denna månad utöka er praktik och ta den faktiska tid som behövs för att spendera en dag eller åtminstone en timma i naturen och fördjupa er själva i dess livscykler, i stället för att bara fotografera vad ögat lätt kan se, men missar det subtila och hur allt i naturen är förbundet, vilket understödjer varje varelse och kommunicerar med allt liv och förbinder sig så elegant med allt som existerar i livet.

Vi kan helt enkelt bara vara betraktare av livet, i stället för att själva gå in på djupet. Ja, vi är nu utsatta för så många stora utmaningar, men naturen inbjuder oss att förena oss med alla naturvarelser, som genomgår livshotande förändringar och vi har möjligheten att alla förena oss och lära av varandra, som de kreativa krafterna i universum har åsyftat.

Vi är invävda i ett nät och ingen av oss är avskild. Livet kan få en djupare mening för dig och hjälpa dig att hela från livets traumatiska upplevelser, genom att ge sig in på varje nivå och uppleva Jordens intensiva helande.

Vi ser att så många nu lämnar Amerika, för platser som verkar vänligare och ett bättre ställe att leva på just nu. Det är en verklig exodus, och tro mig jag förstår det. Jag undrar vad jag skulle gjort om jag vore yngre. Tillbaka på 1980-talet var jag en nykomling i Santa Fe. Jag flyttade hit 1983. Efter att jag mött Isis i en visionquest på sena 1980-talet, gav hon mig en dag ett sådant kraftfullt meddelande. Isis brukade ge mig spontana meddelanden med information, som jag inte hade bett om. Hon gav dem frivilligt till mig medan vi utvecklade vår gemensamma relation.

Vad hon meddelade mig var, att det inte finns någon säker plats på planeten att leva på. Hon rådgav mig och mina studenter att hitta en plats att leva på, som vi älskar och stanna där och stå emot utmaningarna. Detta var under en tid när jag hade massor med klienter som bad mig att resa och be om besked för ett säkert ställe att flytta till. Och Isis sade att det finns ingen säker plats. Stanna i landskapet du älskar. Jag ville dela med mig om detta i denna tidens kaos, när folk gör intressanta snabba beslut. Kanske talar detta budskap till dig på en viss nivå.

Och angående min sista gåva för denna månaden, så hade jag en värdefull lektion om förtroende. Jag befinner mig på ett annat ställe än många av våra läsare, även om jag vet att flera av er har haft långvariga utmaningar på alla möjliga sätt. Som ni vet, så har jag en sällsynt sjukdom och att jag har mycket smärtor och utan möjlighet att fullt leva livet. Det är svårt för mig, att fungera på det sätt jag skulle älska att fortfarande kunna göra.

Förtroende var inte det ord jag ville höra och tyckte att det skulle tas bort från vårt språk. Ja, det har retat mig rätt så mycket. eftersom det känns ”unfair” och har starkt påverkat mina möjligheter för vad jag kan och inte kan för att komma igenom min dag.

Men vid en viss punkt i denna 10-åriga resa, lärde jag mig att ha förtroende utan att förstå varför, hur, eller att jag inte hade någon orsak att förtro. Jag förlorade mitt förtroende, när jag upplevde min far gå igenom demens. Och jag förlorade förtroendet, när jag inte längre kunde leva det liv jag ville.

Förtroende har en lömsk väg att hitta tillbaka till våra hjärtan. För jag tror att det är ett essentiellt verktyg för att överleva. När vi förlorar hoppet och förtroendet, förlorar vi vår vägledningskarta.

Så här är en enkel berättelse om förtroende, som jag vill lämna till er. En dag när jag städade i min bokhylla. Som så många ger jag bort mycket av mina saker till andra, som kan använda dem och ha nytta av dem. Jag tog ut en massa böcker, som jag visste att jag inte skulle läsa igen i detta livet, men skulle vara underbara för andra att läsa.

När jag var färdig rengjorde jag platsen och allt var klart. Nästa dag när jag gick in i kontoret, låg där en gammal påse med runor och en bok om runor som jag hade behållit. Flera av böckerna jag ville ge bort handlade om att läsa runor. Även om jag brukade älska att läsa runor är det inte min väg, så jag har inte läst runor på över 15 år.

Så här var min gamla påse med runor och en runbok jag hade behållit.  Jag tog ut en runa ur påsen, när jag på mystiskt vis satt där på golvet. Och jag drog den perfekta runan, som sade mig precis var jag nu var i min cykel, beskrev det komplett, och delgav mig vad jag behövde göra!!!

Jag vet inte, alltför många saker händer under min dag, som ger mig förtroende i mina hjälp-andar, universums kreativa krafter, och naturen, det är det som jag kan räkna med. Och jag har lärt mig att förtroende, mer än hopp nu för tiden, är den energi som lyser upp min väg.

Fullmånen är den 13. april- den Rosa Månen. Låt oss fördjupa oss i det gudomliga inom och omkring oss. Livet är ett skådespel och allt som händer är del av en stor illusion. Men det gudomliga är ingen illusion. Och ljuset som lever inom alla är ingen illusion. Det är det enda du kan ha förtroende i liksom visdomen i ditt hjärta och din själ.

Så låt oss resa djupt inom oss och ännu djupare än tidigare till ljuset som kan transmutera allt som händer inom och utom oss, om vi väljer att gå tillräckligt djupt

och har förtroende i vårt ljus precis som vi förtror att solen går upp igen varje dag.

Låt oss sammansmälta våra inre ljus tillsammans och utstråla det på ett sätt som rensar och möjliggör pånyttfödelse till ett liv i vänlighet, medkänsla, nåd och förbundenhet.

Om du är ny läsare av Transmutationsnyheterna kan du få instruktioner till fullmåns- ceremonin under Creating A Human Web of Light på denna hemsidan.

Du kan ta del av Sandras kungörelser på den engelska originalsidan.

Copyright 2025 Sandra Ingerman. All rights reserved.